Här i Matfors faller snön ner på taken, och det känns som jag är den enda som är vaken.
Jag har gått dag in och dag ut och längtat efter snön, nu kan jag säga att jag längtar mer efter sömn.
Jag öppnade dörren och ser att månen är full, om det ändå bara vore månen som var full.
Jag är full av trötthet och jag vet inte hur jag ska kunna sova, jag är trött som fan det kan jag lova.
Det är varmt, men ändå kallt, jag är så nära men så långt bort, dörren är låst, men rädslan finns kvar.
Jag vill sova, men kan inte. Jag försöker. Du vill sova, men kan inte.
