Åkte bussen hem runt elva tiden. Som vanligt satt det en man i sin bästa sup ålder på bussen. Som självklart ville föra en konversation med mig. Det var ett ganska intressant samtal, speciellt när vi kom in på ålder. Jag var bombsäker på att han var lika gammal som min mamma eller äldre. Och precis som jag trodde så var han lika gammal som mamma. Jag sitter alltså på bussen och för en vanlig konversation med en man på bussen som är lite påverkad och gammal nog för att vara min pappa. Jag börjar tänka på om han verkligen förstår hur gammal jag är. Eftersom det är ganska många personer som tar fel på min ålder. Jag frågar mannen hur gammal han tror jag är. Han börjar fundera, sen säger han ''hmmm,, 23 kanske ? '' Jag börjar små skratta och säger nej. När jag till slut när jag förklarar för mannen att jag bara är 15 år gammal, så blir mannen helt till sig och jag märker på honom att han skämms för att han har börjat prata med mig när jag var så ung.
Vart är Världen påväg, kan inte ens en man se på en osminkad 15årig dess ålder. Det är tur att jag är så klok och smart som jag är. När jag klev av bussen och sa adjö till mannen börjar ja tänka. Tänk om det inte hade varit jag som suttit på bussen, tänk om det hade varit någon annan, en osäker tjej som inte vågar säga nej och inte vet hur hon ska hantera sånna siuationer. Mannen frågade om jag ville följa med till honom och dricka ett glas vin. Men jag sa självklar nej, och kom med ursäkten att jag var tvungen att sova för att jag skulle kliva upp tidigt i morgon. Tänk om det hade varit någon annan som suttit på bussen. Någon som inte vågat sagt nej, nån som hade sagt ja fast hon inte ville, en person som hade följt med mannen hem, som hade suttit hemma hos honom och druckit vin. Det hade blivit en kväll som inte hade slutat bra. Tänk om det hade varit jag som hade suttit på bussen för 3, 4, 5, år sen.
